Vid industriell användning har många användare hört eller upplevt fenomenet att väggen i det elektriska värmeröret bränns under uppvärmningsprocessen, men den här typen av saker händer inte i processen att använda ångvärme. Vad är kopplingen och orsaken?
Kylkapaciteten hos olika medier påverkar dess slutliga rumstemperaturstruktur.
1. Luft. Luftkylningsförmågan är dålig, och kylhastigheten är långsam så att den kan tränga in i många strukturbildningszoner, men martensit bildas i princip inte, så hårdheten är låg.
2. Olja. Oljan har dålig hög temperatur och låg temperatur kylkapacitet, så martensitestrukturen som erhålls är liten och hårdheten är låg.
3. Vatten. Vatten har en stark lågtemperaturkylningskapacitet, och en stor mängd martensitstruktur kan erhållas, så hårdheten i rumstemperaturstrukturen är hög.
Martensite kunskap:
Martensite är ett slags organisationsnamn för järnmetallmaterial. Det är en vanlig metallografisk struktur av metallmaterial. Den omvandlas från austenit. Det kännetecknas av hög hårdhet, hög hållfasthet, stor specifik volym och låg slagtålighet. . Vanligt använt kolstålssläckage är processen att förvandla en del av materialets metallografiska struktur till martensit. Dess specifika volym är större än austenit, pärlemorfärg och andra strukturer, vilket är den främsta orsaken till att släcka stress och deformation och sprickbildning.
Genom ovanstående analys, varför bränningen av väggen i det elektriska värmeröret sker under eluppvärmningsprocessen men inte under ångvärmen orsakas främst av skillnaden i mediet.
